Mikaela Ingberg
Seminarium i Sätrahall, 2009-02-28
Varför blev du egentligen spjutkastare?
Jag prövade när jag var 10 år första gången och vann direkt den tävlingen.
Sen tjatade jag på pappa om att få åka till Pihtipudas vilket vi gjorde när jag var 12 år och det betydde mycket och gav enorm inspiration. Jag hade då Tapio Korjus som lägertränare och han skulle ju senare bli min riktige tränare också.
Sen höll jag på med flera grenar tills jag var 18-19 år.
I Sverige är det ganska ovanligt när en tjej håller på med spjut, tror du det är mer vanligt/respekterat i Finland?
I Finland är spjut lika vanlig som vilken annan friidrottsgren som helst. Finsk spjuttradition och de framgångar vi haft ger naturligtvis respekt för grenen.
Framgångarna har dessutom givits bra utrymme i media…
När märkte du att du hade talang i spjut?
Min utveckling: 10år, 21,04m med 400gr spjutet. 11 år, 34,66m med 400 gr spjutet vilket då var bäst i Finland. Som 14-åring kastade jag 47,92m och 16-åring 51,96m med 600gr spjutet. 19 år gammal tar jag J-EM guld och kastar 58,26m. 21 år, 65,16m och VM-brons i Göteborg vilket toppas med 67,32 som 23-åring. Sedan tar nya spjutet vid och resultatnivån sjunker…
Jag märkte nog ganska snabbt att jag hela tiden tillhörde de bästa i spjut.
Vad krävs för att bli bra?
Fysiskt: Koordination, rörlighet, teknik, styrka samt grenstyrka och explosivitet.
Mentalt: Lär dig din gren, ta ansvar för det du gör, tro på det du gör, prioritera, tänk positivt och, så klart, SISU!!!
I vilken ålder tror du man måste börja ta kastningen på allvar?
Väldigt individuellt…. Ta på allvar, men träna allsidigt. Det måste alltid finnas en njutning i det man gör.
Prioritering, teknik eller styrka?
Absolut teknik!!! Det är lätt att bygga styrka, mycket svårare att bygga en bra teknik. I pressade lägen kommer alltid tekniken avgöra, bäst teknik vinner!
Har du haft mycket skador?
Spjutkastning är en tuff gren, men det finns väl egentligen ingen elitidrott där det inte finns skador…
Jag har själv opererat mig 4 gånger, vänster vrist, båda knäna och höger axel. Sen har man ju haft småskador typ armbåge, rygg, baklår, nacke, vrist, bristningar, sträckningar och stressfrakturer.
Har du funderat på att ge upp karriären någon gång?
Ibland har det känts tufft, men nej, aldrig riktigt funderat på att lägga av.
Du har en väldigt meriterad tränare i Tapio Korjus (OS-guldmedaljör), vad betyder han för dig?
Otroligt mycket, han har tränat mig i 15 år. Han lär idrottaren ta ansvar och att ta egna beslut. Kräver mycket, men är duktig på att motivera.
Finland har en tradition med att äldre kastare ofta hjälper till efter avslutad karriär, vad beror det på tror du?
Jag vet inte, men traditionen är stark inom spjut. Kanske inte lika vanligt på senare år att rekryteringen av de äldre kastarna går automatiskt…
Och nu undrar vi förstås, vad ska vi i Sverige göra för att komma ikapp Finland, både vad gäller topp och bredd?
Hitta talanger, bygga upp en modell för träning och ”sprida ordet”. Få människor intresserade.
Lättast är nog med att börja skapa en topp, det ger intresse att bygga bredd på.
Locka från andra sporter är också bra, typ volleyboll och handboll… Det handlar ju helt enkelt om att öka chanserna för barn och ungdom att få prova spjut.
Sista frågan Mikaela, hur långt kastar du i sommar?
Längre än förra sommaren!!!
Naturligtvis utvecklade Mikaela svaren mer än så här, men allt går ju inte att få med. Sen hade vi en diskussion på ca 30 minuter med fria frågor. Och vi kan stolt säga att Spjutforum uppmärksammats i Finland. -Helt rätt modell, säger Mikaela.
