Category: OS

Systrarna Kallur

Susanna och Jenny Kallur hör till Sveriges mest framgångsrika friidrottare under de senaste decennierna. De har inte bara varit lagkamrater i landslaget; de är också tvillingsystrar. De har följt varandra åt genom karriären och lyckats uppnå stora framgångar under en längre tid.

Skador har gjort att de senaste åren har varit fyllda med mer rehabilitering och mindre tävlande, och Jenny valde att lägga av 2011. Susanna fortsätter däremot sin elitsatning och siktar på att vara tillbaka till säsongen 2015.

Systrarna föddes i New York 1981 in i en idrottsfamilj. Pappa Anders spelade då i New York Islanders i NHL och det var anledningen till att systrarna föddes på amerikansk mark. Snart gick dock flyttlasset tillbaka till Sverige och familjen bosatte sig i Falun, där de fortfarande bor kvar när det inte är tävlingar. Under sina karriärer har båda specialiserat sig på 100 meter häck. Susanna har varit den mer framgångsrika av de två med ett EM-guld på distansen under EM 2006 i Göteborg. Hon har också slagit världsrekord på 60 meter häck inomhus med 7.68 sekunder.

Jennys meritlista är också lång. Hon har tagit totalt åtta SM-guld och har en silverplacering på 60 meter häck på inomhus-EM i Madrid 2006 som största internationella framgång. Då kom hon tvåa bakom syster Susanna som tog hem guldet.

Meraf Bahta

När Meraf Bahta tog guld på 5000 meter i EM i Zürich 2014 var det Sveriges första friidrottsguld i en långdistansgren på lång tid. Bahta har därmed redan blivit en av de mest framgångsrika löpprofilerna inom svensk friidrott tack vare succén i EM och två SM-guld.

Bahta kommer ursprungligen från Eritrea, ett land med stark löptradition, och bosatte sig i Sverige 2008. Då var Bahta 19 år och ett löparlöfte med stora förväntningar på sig.

I och med guldet 2014 infriade hon mångas förhoppningar om en ny era i Sveriges långdistanslöpande. Vägen har dock varit kantad av utmaningar och missöden. Redan 2013 var hon tillräckligt bra för att kvala in till VM i Moskva, men eftersom hon saknade svenskt uppehållstillstånd fick hon inte representera landet i mästerskapet. Hon fick ett erbjudande om att springa för Eritrea, men hon valde att skjuta upp sin mästerskapsdebut till 2014. Det blev en stor succé när hon sprang hem guldet i sin gulblåa dräkt.

Nu är siktet inställt på OS i Rio de Janeiro 2016 där hon siktar på nya medaljer. 5000 meter är Bahtas favoritgren, men hon har också tävlat på andra distanser. År 2012 tog hon SM-guld i stafetten på 1500 meter tillsammans med sina klubbkamrater i Hälle IF.

Usain Bolt

Det råder delade meningar om vem som är den bäste friidrottaren genom alla tider. Ett namn som brukar nämnas i diskussionen är Usain Bolt. Han slog igenom med dunder och brak under slutet av 00-talet när han vann flera tävlingar med stor marginal.

Det började i OS i Peking 2008, där han vann både 100 och 200 meter med flera tiondelar. Han följde upp det med guld på samma distanser i VM 2009 för att sedan göra om bedriften under London OS-2012.

Bolt har också stått för flera världsrekord. Under VM i Berlin 2009 slog han till med tiden 9.58 sekunder på 100 meter, vilket är det snabbaste som någon människa någonsin sprungit på den distansen. Han har också den näst snabbaste tiden genom tiderna med 9.63 sekunder. På 200 meter satte han världsrekord med 19.19 sekunder under samma mästerskap.

Bolt kommer från Jamaica som har en stark sprintertradition. De har vunnit guld på stafettdistansen 4 x 100 meter i flera mästerskap, där Bolt har varit en viktig del varje gång. Totalt har det, i kombination med förstaplaceringarna i de individuella grenarna, gett Usain Bolt åtta VM-guld och sex OS-guld. Med det har inte bara blivit en av Jamaicas mest framgångsrika idrottare någonsin, utan också den mest flest mästerskapsguld i rad i sprint.

Häcklöpning

Häcklöpning skiljer sig från vanlig sprintlöpning i ett uppenbart avseende: häckarna. De är utställda som hinder för att öka den tekniska svårighetsgraden för löparna och addera ytterligare en aspekt till loppet.

Häcklöpning har blivit en populär tv-sport som tack vare dessa faktorer gjort det till en händelserik gren. Att riva en häck innebär inte att loppet är kört eller att deltagarna diskas, men tanken är att det ska ge en nackdel eftersom löpningen påverkas. På så sätt är det en kombination av häckteknik och explosivitet som ger bäst resultat.

Lopp i häcklöpning sker på flera olika distanser. Den kortaste distansen är 60 meter, och den arrangeras vanligen endast inomhus där banan är mindre. Nästa steg är standarddistansen för häcksprint, som är 110 meter för herrar och 100 meter för damer. Därefter kommer 400 meter. Alla dessa tre grenar är viktiga OS-grenar och många löpare väljer att specialisera sig på en distans för att uppnå så bra resultat som möjligt. Häcklöpning på längre distanser förekommer, men det är ovanligt.

Tekniken är en avgörande del av häcklöpningen. Den som springer sitt första häcklopp brukar snabbt märka att det kräver hård träning för att kunna tillgodogöra sig farten mellan häckarna. De flesta använder sig av trestegstekniken för att hitta rätt rytm, där tre steg tas mellan varje häck.

Längdhopp

Längdhopp är en av få sporter som fanns med både under antikens olympiska spel liksom dagens moderna motsvarighet. Det innebär att längdhoppare har tävlat mot varandra i åtminstone 2 600 år, vilket det är få andra idrotter som kan matcha.

När de olympiska spelen återinfördes i sin nuvarande form 1896 hade längdhopp en självklar plats på herrarnas program – där amerikanen Ellery Clark tog hem segern med ett hopp på 6.35 meter – men det skulle dröja till 1948 innan kvinnliga längdhoppare fick representera sitt land i OS. Längdhopp är numera också en viktig del av världs- och europamästerskapen både utomhus och inomhus.

Reglerna är enkla: deltagaren ska hoppa så långt som möjligt efter att ha tagit avstamp på en planka. Nedslaget sker i en krattad sandgrop där funktionären mäter hoppets längd från märket närmast plankan. Det innebär att en släpande fot gör att hoppets officiella längd blir betydligt kortare än vad det egentligen ser ut att vara. Svenska längdhoppare har det funnits gott om. Carolina Klüft hade det som sin specialitet i sjukampen, och dagens stjärnskott, Michael Tornéus, har det svenska rekordet på 8.22 meter. Det är dock en bit ifrån det längsta hoppet någonsin – Mike Powells 8.95 meter från 1991.

Höjdhopp

Höjdhopp brukar räknas till en av de mest prestigefyllda friidrottsgrenarna tack vare det stora intresset hos media och allmänheten som särskilt visar sig under stora mästerskap. Höjdhoppsfinalen arrangeras av tradition under mästerskapets sista dagar, där det utgör ett sorts crescendo för hela tävlingen. Reglerna är enkla – det gäller bara att ta sig över ribban utan att riva – vilket gör det till en spännande tv-sport även för oinvigda.

Höjdhopp har varit en viktig sport i över hundra år, och det har varit en punkt på OS-programmet ända sedan 1912. Världsrekordet har stadigt ökat med några centimeter varje årtionde, men de senaste 20 åren har det stått still. Kubanen Javier Sotomayor hoppade nämligen 2.45 meter år 1993 och det har ingen slagit sedan dess. På damsidan har världsrekordet stått sig ännu längre. Bulgaren Stefka Kostadinova hoppade 2.09 meter år 1987, vilket är rekord än i dag.

I Sverige har det alltid funnits en stark höjdhoppstradition. Patrik Sjöberg inledde det som brukar kallas för det svenska friidrottsundret när han tog sig över 2.42 och därmed satte det dåvarande världsrekordet. Det följdes upp av arvtagaren Stefan Holm som tog OS-guld 2004 och satte guldfeber i en hel nation. På damsidan var det Kajsa Bergqvist som länge var affischnamnet med flera mästerskapsmedaljer.

Mångkamp

Mångkamp har kallats för den ultimata friidrottsutmaningen eftersom den kräver att deltagaren ska behärska en rad olika moment. Medan en sprinter eller en höjdhoppare specialiserar sig med träning på en enda gren måste en mångkampare träna på flera olika sätt. Ändå har mångkampen aldrig nått samma höga status som de individuella grenarna när det kommer till medialt fokus. Det är först de senaste åren med stora svenska framgångar som tv-publiken har tagit mångkampen till sitt hjärta.

Mångkampen kommer i flera olika varianter och former. Herrarna tävlar i tiokamp, där deltagarna tävlar i 100 meter, 400 meter, 1500 meter, 110 meter häck, höjdhopp, stavhopp, längdhopp, kulstötning, diskus och spjutkastning. Damerna tävlar ofta i sjukamp som stryker fyra av grenarna men lägger till 200 meter och 800 meter. Båda grenarna är OS-sporter där tävlingarna sprids ut under flera dagar för att ge deltagarna en ärlig chans att återhämta sig efter varje moment.

Den svenska mångkampen har under det senaste decenniet helt dominerats av Carolina Klüft. Hon slog igenom på världsscenen 2003 under VM i Edmonton när hon tog guld som 20-åring. Därefter blev det ytterligare två VM-guld och ett OS-guld under en kort men intensiv karriär innan hon la spikskorna på hyllan som 29-åring.

Diskuskastning

En av de äldsta sporterna i historien är diskuskastning. Redan på antiken avbildades diskuskastarna i form av statyer av skulptörer som Myron, vilket har gett diskusen status som en traditionsrik sport. Som friidrottsgren har den funnits med lika länge och utgör en självklar del av större mästerskap som OS, VM och EM. En anledning till diskusens långa historia är dess enkelhet, där reglerna är lätta att förstå.

Trots att diskuskastning i stora drag bibehåller sin ursprungliga form har det också skett en stor utveckling genom åren. Ett av områdena som genomgått övergripande förändringar är själva diskusen. Det finns två varianter; en för herrar och en för damer. Herrdiskusen väger exakt två kilo och mäter 22 centimeter i diameter medan damernas diskus väger hälften – ett kilo – och har en diameter på 18.2 centimeter.

De är tillverkade i material som metall och glasfiber. Det gör att den är enkel att få grepp och hiva iväg samtidigt som den ger tillräckligt motstånd för att utgöra en kraftmätning för deltagarna. Världsrekorden har höjts successivt under åren, men det bästa kastet inträffade redan 1986 för herrar och 1988 för damer. Då var det Jürgen Schult respektive Gabriele Reinsch – båda från Östtyskland – som slog rekorden som står sig än i dag.

Kulstötning

Kulstötning är en anrik friidrottsgren som har haft en självklar plats på det olympiska programmet ända sedan starten 1896. Själva sporten är dock mycket äldre än så, även om det är svårt att datumbestämma dess ursprung. Då handlade sporten om att kasta en sten eller kula så långt som möjligt. I dag är kulstötning betydligt mer reglerat än så med ett regelverk som varje deltagare måste iaktta om man vill undvika diskvalificering.

Det är exempelvis inte tillåtet att använda underhandskast eller låta kulan vila någon annanstans än vid nacken. En kulstötare får inte heller använda handskar för att förbättra greppet om kulan. Stöten sker i en avsedd ring som är försedd med en stoppkloss för att förhindra deltagarna att trampa över linjen. Ett övertramp leder till att stöten inte mäts och det blir istället ett kryss i protokollet.

Dagens världsrekord i kulstötning har ett kvarts sekel på nacken för både herrar och damer. I herrarnas kategori är det amerikanen Randy Barnes som är rekordhållare med sin stöt på 23.12 meter år 1990. På damsidan heter rekordhållaren Natalya Lisovskaya och hennes bästa rekordstöt mätte 22.63 meter. Då ska det noteras att damerna stöter en något lättare kula än herrarna. De svenska framgångarna inom kulstötningen stod främst Jimmy Nordin för. Han dominerade grenen i Sverige i början av 2000-talet och tog hem sju SM-guld.